Gabriella Kaiser
JOURNALIST/KÄLLA
Karin Hellqvist
FOTOGRAF
Taylor James / Himerria Wortham
.
 

Gabriella Kaiser är en mångsidig person, som förutom att jobba som just professionell dansare, sysslar med både sång och yoga. Hon har åkt på turné med Fredrik Benke Rydmans "Svansjön" och är just nu aktuell som bakgrundsdansare på Zara Larssons världsturné! 5678.se har ställt henne ett gäng frågor och får bland annat reda på vad som fick henne att börja dansa. Och vad hände egentligen första gången hon stod på scen på Peacock Theatre i London?

Hur startade allt?

Min Mormor Lilian Runestam var rektor för Danshögskolan, så det var naturligt att mina föräldrar satte mig på barndans tidigt.

Men det var först när jag som 6-åring började steppa hos Graham Tainton som min stora kärlek till rytmen föddes, och ett intresse att själv utforska vad dansen är.

 

Första kärleken till dansen? När? Var? Hur?

Första riktiga förälskelsen kom när jag som elvaåring satt på Oscarsteatern och tittade på genrepet av Lasse Kuhlers stora elevshow. Min grupp var de yngsta som fick vara med.

När jag tittade på de äldre eleverna, där många är yrkesverksamma konstnärer idag, så var det som att en dusch sköljde över mig- och från den stunden visste jag att jag ville bli dansare, fullt ut. Jag ville kunna förmedla den känsla som jag fick när jag satt i publiken och såg de äldre eleverna uppträda. Från den stunden tränade jag 24/7 och var seriös på ett helt annat sätt.

 

Hur underhåller du maskineriet? Hur mår kroppen? Kost? Träning? Rehab? Behandlingar?

Jag har haft turen (knock on wood) att inte haft någon allvarligare skada, eller skada alls. Jag tror att mycket är genetiskt. Jag är naturligt väldigt stel vilket som dansare kan anses "dåligt" men har också gjort att min kropp blir mindre "utsatt" och kan inte gå till överrörliga positioner där kroppen kan ta skada. Samtidigt har jag lätt att bygga muskler som gjort mig stark och ganska explosiv.

Jag är inte så gammal än, men jag är inte 20 längre- och jag tror att en anledning till att jag inte känner jättestor skillnad från då är också att jag senaste åren hittat yogan. Det är verkligen en annan passion och jag är helt säker på att yogan hjälper min kropp (och själ) massor.

Och att vara smart när man repar. Lyssna på sin kropp och inte "köra över" sina gränser om man börjar bli trött och kanske vill "bevisa" något ändå. Att man faktiskt väljer att ta det lugnt de gångerna, och inte kasta sig ut i krävande saker som man inte har koll på. Det är inte alltid så lätt, men jag tror att många dansare skulle gynnas av att tänka mer på det.

Jag äter sunt, men är aldrig manisk i någon mat teori. I perioder kan jag äta mer eller mindre "onyttigt"/"nyttigt" men jag tycker ofta att jag känner en rätt bra balans i det!

 

Berätta om ”The Job”. Ditt bästa, mest minnesvärda/betydelsefulla dansjobb?

Vad svårt! Varje jobb har ju varit häftigt och betydelsefullt i sin tid.

För mig var det väldigt betydelse fullt när jag flyttade själv till Los Angeles som 22-åring och blev frågad att göra ett nummer med Marty Kudelka tillsammans med top dansare inom den kommersiella industrin i LA. Lyle Beniga, Sean Evaristo, Aj, Nick Bass, Bryan Tanaka var bara några få. Kombon att få jobba med sin drömkoreograf tillsammans med sina dans-förebilder (då, och som fortfarande är det) var enormt stor!

En annan riktig häftig dans/scen upplevelse var att få göra ett genomdrag som huvudrollen i Flashdance The Musical som Jennie Widegren koreograferade och som sattes upp på Chinateatern i Stockholm. Då var jag Under Study Hanna Lindblad!

 

Ditt sämsta minne från ett dansjobb?

Ett annat av de roligaste jobben jag gjort var att åka på turné med Bounce produktion Gökboet i England. Jag skulle dela på Ambras roll tillsammans med Lisa Arnold, och jag spelade den psykiskt sjuka Taber vars nummer öppnar hela föreställningen.

Originalgänget och Bounce hade åkt i förväg och spelade på Peacock Theatre i London och sen var tanken att ett yngre cast skulle ta över vid turnén - men vi alla skulle få hoppa in en och en vid olika tillfällen i London innan det drog igång med nytt cast.

Vi hade ju såklart repat, men eftersom Bouncarna drog till London direkt efter rep perioden så var det över en månad sedan jag hade gjort föreställningen i sal.

Jag var 21 år och rätt blyg, så när jag fick en dags rep i sal på Pineaple Studios med Bouncarna (som var allt annat än blyga) innan föreställningen- så fick jag inte en syl i vädret, och ville nog inte visa hur nervös jag egentligen var inför att hoppa in för Ambra framför en fullsatt betalande publik i London.

Föreställningen kom, och jag hade aldrig kört med Bounce-gänget eftersom jag repat med det andra castet, aldrig kört med kostym eller ljus på, eller varit på den scenen tidigare.

Tabers nummer öppnade och hon var i mitten bland alla de svarta dräkterna. Vi hade också heltäckande maskerna för huvudet med ansikten både fram och bak. Man såg inte mycket bakom masken och ännu mindre med ljuset.

Numret efter kommer Benke farandes och jag hade aldrig upplevt en sådan kraft brevid mig.

Jag blev så nervös att jag krympte istället för att ta platsen. Jag hade en riktigt obehaglig upplevelse eftersom jag "tappade mig själv" i det på scenen. Jag tror att pressen i min värld blev för stor, och stressen krympte mig istället för att få mig att växa i det ögonblicket och när man blir för rädd för att göra fel eller inte "räcka till" så blir det sällan bra.

Men den erfarenheten stärkte mig enormt, och senare när vi hade spelat ett tag och kom tillbaka till London så minns jag att jag verkligen hittat mig själv i rollen och kände mig riktigt stark i den! Idag är jag väldigt noga med att repa extremt sanningsenligt, så gott det går. Hade jag fått göra det då hade det förmodligen varit en mycket mindre stress. Men stressen minskar med erfarenhet, och det var definitivt en erfarenhet!

 

Vilka 5 egenskaper tycker du är absolut viktigast för en dansare att ha?

Passion. Musikalitet. Ett driv och en arbetsmoral som går bortom det "normala", vilket grundas i passionen. Och som med all konstnärskap; en ödmjukhet och ett mod att vara sig själv i dansen - att lära sig tekniken och formerna, men att sedan vara sig själv i det - "göra det till sitt".

 

Utbildning/Klasser/Freestyle. Var hämtar du inspiration?

Jag har gått Balettakademiens yrkesdansar-utbildning. Innan dess gick jag i alla elitgrupper på de olika danskolornas i Stockholm. Det började hos Lasse Kuhler med Eva Johnsson (som nu är Base 23). Där föddes passionen och jag fick en riktigt fin grund, en disciplin och moral! Sen gick det vidare till Jennie Widegrens elitgrupp på Sway och Bounce när kärleken till hip hopen föddes. Där fick jag verktyg på detaljnivå som jag är så tacksam över idag. Jag gick även i en avancerad grupp på Danscenter.

Jag tror att det är viktigt att hela tiden bredda sig och se vad som finns utanför den bubblan man är i just nu!

Sedan har jag tagit miljontals workshops utomlands och i Sverige för olika kommersiella dansare/koreografer, mest från USA. När jag har bott där har jag såklart dansat och vidareutbildat mig.

Inspiration kan finnas i det mesta! I människor, i förebilder, i den inre resan. I att göra många olika saker, som teater, sång och yoga. Att inte fastna och bli bekväm med något!

 

Top 3 låtar att dansa/koreografera till?

Oj det var länge sen jag koreograferade!

Jag älskar att dansa till Justin Timberlakes "Can't stop the feeling" när jag är ute! Haha. Surprise ;) Michael Jackson och Prince funkar alltid!

Foto: Himerria Wortham